Håll i hatten!

Hålla i hatten, tjofadderitta, tjoflöjt, jisses, oj oj oj..

Jävlar i min lilla låda va Stina var full igår . Tror inte att jag vart så full sen jag var 14 eller nått. Usch, idag mår jag som jag verkligen förtjänar.. åt helvete. 

Ångesten är extrem idag, givet.

Jag hade inte alls för roligt igår heller, därför man bli lite fundersam varför jag var så karate-full ändå? Men vid korvmojjen sen efter allt, det var däremot kul! :D

Jag vill bara tacka dig, du får mig att känna mig hel. Men jag vet att allt ska ligga på isen så att säga.. Men du fångar mina tankar lite för ofta kanske. 

Don´t you ever get lonly?

Nu sitter jag här efter en dag i skolan.. känns skönt. Helt okej faktist. Taggad som tusan för att hänga med på dirren nu. :)

Jag har inget djupt att skriva idag faktist, så hejdåhej.



L. / S

tönt.

Ursäkta mina damer och herrar. Nu ska jag vara brutalt ärlig.. nu ska jag vara nästan elak. Jag ska berätta något jag tänkt på, och till och med kanske är lite stolt över. Men jag är inte säker på om det är ok att vara de över detta? 

Så om någon tar åt sig eller liknande förlåt. Jag menar inte illa alls! 

Så, när jag gick i 2 till ca 5 tror jag. Vart jag mobbad, eller inte mobbad men iaf retad. Det tog på mig som fan.. när jag skulle sluta 6 så beslöt jag mig för att ändra mitt liv. Och jag gick från att vara tjock till faktiskt den kroppen jag skulle döda för idag. Ca 9 kilo gick jag ner, jag tränade bort det. Snygg var jag, tycker jag nu iaf. Jag började 7:an och tog det piano i början, sen sa det bara pang och jag började umgås med 9:orna och vart "populär". Inte populär men var total fjortis eller något liknande. Jag börja röka och dricka i stort sätt varje helg. Det sjukaste med allt var att jag gick från att vara en retad tjockis till att själv börja reta. För alla andra skrattade osv.. Till slut började det ju så klart gå rykten om mina bravader på helgerna osv. Och från att vara på toppen och må som en prinssesa till rakt ner i ett svart hål.. mådde piss och börja tappa statusen.

I början av 8:an så hade 9:orna övertalat mig att konfimera (?) mig. Så visst tänkte jag, det tackar jag gudarna för. För det fick mig verkligen att hitta mig själv och bli iaf en vettig människa och komma över det svarta hålet så att säga. 

Jag ändrade helt attityd och fick mer självkänsla än självförtroende. Ungefär hela 8:an var jag lugn, alla visste vem jag var osv. Men jag hade ingen "status" längre och jag trivdes som fan. Jag började 9:an och var väl lite mer framåt om man ska säga så, tog upp lite gammal kontakt med folk osv.. Men vart aldrig den där fjortisen eller så. Hoppas jag iaf! 

Sen började jag på KG till slut, och i början var jag med dom" coola". Men jag kände att jag på slutet inte trivdes speciellt.. jag tycker om alla dom. Men jag tyckte inte att det var min plats. Efter ca ett halv år så jag vet inte riktigt hur jag fick kontakt med dom, men iaf så fick jag det. Men alla dom jag umgås med idag.. till en början var det iaf Jenny och Alexandra sen Leivo och till slut dom andra. Jag hade haft kontakt med bålsta brudarna innan men "struntade" i dom eller nått. 

Jag älskar er alla, ni gör mina dagar underbara. 

Men, för några år sen så hade det inte funnits en chans att jag ens pratat med er och ännu mindre umgåtts med er dagligen. Det var som jag fick reda på idag att jag hade stått och skrattat åt Alex när mina vänner drivit med henne på en skoldans och idag är hon en av mina bästa vänner. Det är sjukt, helt sjukt.

Jag inser med det här inlägget att jag förändrats, nått sjukt mycket. För som hela "gänget" vet så är vi ju alla lite speciella.. och just därför hade jag nog vart den som retade er för några år sen. Men nu?

Nu är jag en av er och jag älskar det! För ni är sanna vänner, ni kommer förhoppningsvis aldrig sticka kniven i ryggen på mig så som många andra av mina "vänner" gjort. 

Jag blir stolt när jag ser hur jag förändrats från att vara en av dom retade, till att reta till att bli den jag är idag. Men vad jag är idag vet jag inte, men jag vet att det är dags för mig att börja fokusera lite på mig själv. För att få ur dom pinnar som sitter i mitt hjul.

Återigen, jag älskar er mina vänner. För utan er..

Skulle jag inte vara någon alls idag!

Mikaela, jag hoppas du har det bra och allt går fint. Jag tänker på dig här hemma..

Du är en ängel vännen! <3

Whit alot of love..

/ Stina

?

Allt inom mig känns bara som ett frågetecken just nu. Allt är så frusterande..
Jag vet varken ut eller in just nu. Jag har ångest, så jävla grymt mycket ångest. Fyfan, det är hemskt. Men varför? Om jag ändå visste vad jag vill eller kan.
Just nu är mitt bollplank flera mil härifrån. Jag vill att du kommer hem, nu Mikaela.
Hur ska jag klara det här utan dig? Hur ska jag klara kg, livet? Utan dig.
Allt känns just nu omöjligt och som det är oändliga berg jag måste klättra över.
Jag saknar Alex mitt andra bollplank och min energi källa.. men imorgon bär det av.
Jag saknar alla er, men jag vill inte. Jag orkar inte.. inte just nu.
Jag vill komma tillbaka som glad och positiv men det känns som allt det där är tusen mil bort.

Jag vill inte göra er besvikna, jag vill inte svika.


Allt är bortom kanten jag är inte kommer över just nu.

Säg att du förstår mig.

Jag saknar dig, jag saknar allt.

Jag saknar stunderna då vi gick och la oss. Jag låg på ditt bröst och du hade armen om mig. Vi tittade på tv och låg och pratade. Vi börja diskutera nånting och du vägrade lyssna på mig. När jag vände mig om in mot väggen och låssades att jag blev sur och att jag skulle sova. Du låg kvar ett tag och jag vet att du låg och log. För du tyckte jag var fjantig. Jag låg och väntade till den underbara stunden när du vände dig mot mig och andades och pussade mig i nacken och sa åt mig att sluta sura. Jag vände mig om och du pussade mig i pannan. Vi la oss på samma sätt igen och fortsatte kolla på tv.

Till slut somnade jag, i ljudet av dina andetag. Hur du preis varje gång innan jag föll i sömnen sa godnatt. Jag somnade med ro i kropp och själ..

Nu sover jag ensam. Känner inte någons andetag mot min nacke. Ingen hand på magen eller puss i pannan. Jag saknar dig och allt vi någonsin hade så det gör ont.. speciellt idag.

Idag är jag ensam. Jag vet att du är lycklig med någon annan och att hon inte tycker om att du pratar med mig. Jag är glad för din skull.

Men det gör ont, kom hem.



Jag älskar dig fortfarande, Erik Tarakkamäki.

Broken

It's so hard to speak

I can barely look you in the eye

It's so hard to breathe

I know I ain't afraid to die

Your breath is so sweet

Your kisses could get me high

My heart is so weak

But your loving could get me by

Grattis!

Mikaela, grattis vännen. Nu gäller det, de är nu eller aldrig.

Allt kommer gå så bra, stolt över dig! :) Grattis igen!<3

Anton, kom tillbaka.

Jag saknar dig! fan, helt sjukt.. :(

Vila i frid.

Fan, Anton..
Vad hände med allt vi sa? Tänk om det blivit som vi sa.
Hade detta hänt då? Jag förstår inte, kom tillbaka.
Jag kommer sakna dig.. det kunde ha blivit bättre.
Men vi båda gjorde val, men du gjorde det största. Jag önskar att det var annorlunda!
Men jag lovade att vänta. Men vart kom vi? Du försvann vännen. Vi hann aldrig komma dit vi båda önskade.

Du berörde mig, du fick mig att hoppas.
Du försökte, du kämpade. Du var otroligt stark vännen.



Jag tänker på dig!

Små saker som är jobbiga.

När man är förbannad eller irriterad är fan dammsuga det absolut det jobbigaste som finns. Eller en dryg morsa som bara klagar för man inte gör saker så som hon gör dom. Allt blir 4 ggr jobbigare.

Usch, hatar att vara förbannad!

Taggad :)

Jag är taggad inför lördag, ikväll, träningen, ett nytt skolår..
Jag är så taggad för allt, jag är upprymd av någon lycka jag inte kan sätt ord på.

Jag har alltid trott att du förstod mig i alla lägen, att du själv suttit i samma båt.
Att vi var lika, samma själ. Men när du gör så här och beter dig så här så blir jag sårad. Jag förstår inte hur jag ska kunna visa att jag inte vill att du ska vara där med blicken varje gång jag säger något. Jag förstår inte alls vad det är för fel jag gör när du ena stunden är så glad mot mig men som vinden kan vända blir du arg på mig för ingenting.
Jag vill att du ska förändras, jag vet också att du kommer det. Jag vet att du är trött på mig, men det är jag på dig med! Men jag ber dig att hålla ut, jag kommer inte vara hemma varje dag om 2 veckor. Då börjar skolan och vi kommer inte ses lika ofta.
För det är träningar osv. Då kanske du blir lycklig M.
Men oavsett så älskar jag dig till den dagen jag dör, Du är mitt allt.



Åh, fyfan iband märks det att man smörjt kedjan. För då rullar det som i en ner förs backe hela tiden. Jag ska aldrig sluta rulla..

Sommer -08 lider nu mot slutet,

En hel sommar utan bloggande.. oj. Bra jobbat tycker jag! :)

Jag vet inte vad jag ska säga, det ända jag kan göra är att be om förlåtelse. Men jag vet att du aldrig kommer godta den eller ens försöka nå mer.. Så nu ger jag upp, släpper allt och alla minnen. Men åter igen, en sista gång. Jag älskar dig.. förlåt.
Nu raderar jag allt med dig. Alla bilder, ditt nummer, din msn, jag orkar inte. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser vad du skriver om mig. Samma känsla om och om igen.

Du gav mig en underbar tid jag alltid kommer att minnas!



Nu ska jag ut och klippa gräset sen blir det promenad med Jessica.
Puuuuuss