Nothing compares to you.

Här sitter jag med trårar i ögonen och försöker komma på hur jag ska skriva ner allt jag vill.

Allt handlar om dig, trårarna är för att jag tycker verkligen om dig så mycket.
Du är den som jag tänker på varje vaken sekund, varje timme och varje dag.
Du ger mig så mycket som någon annan aldrig har.
Du får mig att hitta mod och hopp..
Mitt liv kretsar kring dig nu älskling, men glädje.
Jag hoppas att jag har gett mig in i nånting som kommer hålla.
För jag vet nog i grunden att alla problem vi kommer stötta på, kommer vi klara tillsammans.

För älskling, du är ljuset i mitt liv just nu..
och du har mig.



---

mina älskade vänner,
jag älskar er till mitt sista andetag.

Okej.

Visst, okej, mm, jaja, okej! Åhh..
Du sårar mig, du gör mig besviken och gör mig arg.
Varför väljer du de su vet förstör ditt liv?

Ditt val, men jag älskar dig!



---
Du får mig att känna mig trygg och du får mig att må bra.
Du är bland det bästa jag vet och du gör mig lycklig..
Äntligen, ja äntligen så kan jag säga att du är min.
Du är min man, min kille, min pojkvän, min käraste.. du är min.
Din luft får mig att känna som jag flyger fram. Fan killen du är bäst!

Du ger mig känslan av lycka i hela kroppen och jag tycker om dig så mycket.

---

Skolan, måste jobba ingen gör något vettigt. Så nu blir det få röven ur vagnen och se till att något blir gjort.


Värdelöst, värdelöst..

Varför?

Varför måste jag alltid tvivla på allting och framför allt mig själv..

Varför kan jag inte bara njuta av stunden och livet som det är nu utan att undra vad som kommer hända?

Varför måste jag jämnt fundera över vem jag egentligen är istället för att bara vara?

Varför måste jag hela tiden tänka på allt dåligt jag gjort alla fel val jag har gjort istället för att tänka på allt det bra jag har gjort?

Varför vill jag alltid förändra mig själv?

Jag vill bara inse vem jag är och hur jag är, varför kan jag inte till låta mig att göra de?

---

Den här känslan värmer hur fruset mitt hjärta än är.

Ni räddar mina dagar allt för ofta.

Ni är bäst tjejer.

In your arms.

Mhm, nu har jag skickat in allt som skulle varit klart i fredags. ( Grymt hård dunk i ryggen på mig själv) Känns underbart! :)
Likaså planerade jag och Linn små flickornas träning fram till Jul, känns också grymt bra.
Spelade match i lördags och vann så jävla skönt. Kändes verkligen som jag spelade grymt bra om jag får säga det själv. Har nog inte spelat så bra på jävligt länge! :)

Du, du.. du och du. Det ändå som kretsar i mina tankar, underbart! Saknar dig varje sekund.. saknar din underbart trygga röst och hela dig. Fan du får mig att må så grymt bra!
Men när det händer så som de hände igår, när jag blir så konstig är nog för att helt plötsligt så inser jag att jag inte kan bete mig så. Känns som du känner att de då är så många år mellan oss och som att jag endast är dryg.
Då kommer jag på mig själv och blir fundersam, du tror jag blir sur. Men jag är eller blir inte det. Jag blir återigen rädd.. Rädd för att det jag hoppas på aldrig ska hända eller att du går din väg.



Men fan, du är bäst!




Sara Lund, du är störd vet du de? haha.

Panik.

Jag har panik, på alla möjliga konstiga sätt.
Panik för att jag inte har gjort uppgifterna som ska vara inne imorgon. Åter igen samma sak som alltid, måste skärpa mig.
Panik, för att det ibland känns som jag inte räcker till för någon eller till något.

Panik, för att det här med dig och mig, du och jag, vi, oss.. tillsammans. Jag vill så mycket, jag blir rädd för att du inte ska förstå hur du får mig att må och känna. Du är vad mitt liv, tankar och drömmar kretsar om nu. Men det är positivt, helt klart.

Panik, för vad som kommer hända med mitt liv efter studenten och hur all vänskap och band jag har med vad jag kallar mina vänner på Kopparlundsgymnasiet.
Panik, för att ni inte ska förstå hur mycket jag skulle offra för eran skull och hur mycket jag verkligen uppskattar er och tycker om er.

Men all den här paniken jag känner är inte negativ, verkligen inte. Jag svävar på rosa moln ( förutom det här med skolan då)..


---
Sitter i skolan för övrigt och ska skriva Analys och Reflektion om radio projektet, vilket jag har haft en vecka på mig att göra. Men har inte gjort de, har haft lite annat för mig helt enkelt. :)
Ska också skriva en uppgift i organisation och ledarskap, säger bara en sak..
dö åt Iris, varför alltid krångla till allt?

Men dags att bita i de sura äpplet eller vad fan man säger, sen blir det hem och umgås med mamma och efter det vet man aldrig? :)

Jag vill alltid finnas till för er,

jag vill alltid hjälpa er,

jag vill alltid vara er vän,

jag vill aldrig svika er.

Jag älskar er.

oh,yeah.

Nu är radioprojektet i stort sett över. Känns typ grymt bra eftersom det gick åt helvete..
Men vi styrde upp det och räddade det som gick att rädda så att säga. hehe.
Ig på matteprovet också känns ju helt värdelöst, för innan provet så kändes det som jag förstod och kunde grejen lixom.
Men tydligen så ska man ju verkligen inte ropa hej försen man hoppat över ån.

Lovet är också avklarat vilket är lite tråkigt, för det gick för snabbt.
Med 4 underbara dagar i Rättvik och välidigt underbara dagar hemma.
Nu rullar det på, du får mig helt klart att inte tänka på det som tynger mig..
Du får mig att må bra..

Ska bli bättre på att skriva..Men har fullt upp :)


Du får mig att skina.