Panik.

Jag har panik, på alla möjliga konstiga sätt.
Panik för att jag inte har gjort uppgifterna som ska vara inne imorgon. Åter igen samma sak som alltid, måste skärpa mig.
Panik, för att det ibland känns som jag inte räcker till för någon eller till något.

Panik, för att det här med dig och mig, du och jag, vi, oss.. tillsammans. Jag vill så mycket, jag blir rädd för att du inte ska förstå hur du får mig att må och känna. Du är vad mitt liv, tankar och drömmar kretsar om nu. Men det är positivt, helt klart.

Panik, för vad som kommer hända med mitt liv efter studenten och hur all vänskap och band jag har med vad jag kallar mina vänner på Kopparlundsgymnasiet.
Panik, för att ni inte ska förstå hur mycket jag skulle offra för eran skull och hur mycket jag verkligen uppskattar er och tycker om er.

Men all den här paniken jag känner är inte negativ, verkligen inte. Jag svävar på rosa moln ( förutom det här med skolan då)..


---
Sitter i skolan för övrigt och ska skriva Analys och Reflektion om radio projektet, vilket jag har haft en vecka på mig att göra. Men har inte gjort de, har haft lite annat för mig helt enkelt. :)
Ska också skriva en uppgift i organisation och ledarskap, säger bara en sak..
dö åt Iris, varför alltid krångla till allt?

Men dags att bita i de sura äpplet eller vad fan man säger, sen blir det hem och umgås med mamma och efter det vet man aldrig? :)

Jag vill alltid finnas till för er,

jag vill alltid hjälpa er,

jag vill alltid vara er vän,

jag vill aldrig svika er.

Jag älskar er.