Glädje..

Jag är så otroligt kär och lycklig, glad med för den delen.

Nu är det bara några dagar kvar för mig och min älskling innan vi åker till Irland!

Ska bli så skönt att komma bort och för övrigt har jag haft den mysigaste helgen på väldigt länge. Nykter! :) 

Kristian är allt jag någonsin velat ha och han är min.

Men ändå så ligger det lite oro och bränner längst in någonstans, tänk om..

Usch!

Alltså ibland saknar jag tider som varit och människor som jag känt.
Men tydligen är jag inte den människa längre jag en gång var..


Det jobbiga med allt är att när jag ser allt från de perspektiv jag ser idag,
får ni det att se ut och verka som en dålig förändring.
Vägen till den jag idag är kanske var det, men ger ni mig en chans nu?
Nej.. och då funderar jag på om det är era misstag eller mitt.
Om jag går miste om någonting eller om det är ni som gör det?



Nu behöver jag övertalas att det här går.