Jaha, jag håller på att få smått panik. Ja, vafan händer? Vad gör jag? Varför faller jag så lätt tillbaka i gamla mönster?
Fan, jag tycker inte att livet är roligt ibland. För det är fan svårt riktigt svårt.
Jag tänker mycket just nu. För mycket för mitt eget bästa. Hur kan en människa som förstör så otroligt bara leva vidare som att inget hänt och att den inte alls gjort nå fel? Hur har man mage att släppa en bomb som gör allt svart utan att egentligen ångra sig? Hur fan kan man vara så? Jag orkar inte tänka på vad folk gör och hur dom beter sig.
Som sagt jag tänker för mycket just nu. Jag känner mig otroligt ensam. Så där ensam så man känner sig som 4 år.
Men jag tror att jag behöver det här, jag tror detta blir min vändpunkt. För om jag tänker efter lite mer så har jag det bra.. riktigt bra.
Nej, nu blev det bara skit. Men jag provar att städa klart och göra allt som jag ska göra idag så kanske jag blir gladare.
Men vi hörs.
2 kommentarer:
du vet att jag finns om du behöver mig!
Att känna sig ensam är tungt och jobbigt. jag vet mycket själv hur tungt och jobbigt det är att känna sig så ensam och att livet är ingen kul ibland.. Jag kan känna igen mig själv i det du skriver. Det är bra att kunna skriva av sig!
Hoppas att du känner dig någorlunda bättre.. Ha det bra och ta hand om dig!
Skicka en kommentar