Jag tycker om att känna. Känna med någon, bry mig och visa det.
Jag älskar att finnas, att alltid vara ett alternativ. Jag tycker mycket om att vara behövd.
För mig är det vänskap och det sätt jag vill att mina vänner ska visa mig vänskap.
Att ty sig till mig, fråga mig efter råd och lätta sitt hjärta för mig.
När någon frågar om vi kan ses och prata då blir jag lycklig i hela själen för att då får jag visa att jag bryr mig och att jag älskar. Älskar personen i fråga. För älskar det gör jag, med hela min kropp.

Att få en vän att må bra, le och skratta med ögonen är för mig oslagbart. Jag önskar att alla mina vänner visste hur
lycklig dom gör mig när dom ler mot mig och skrattar med ögonen. Då, då är jag som lyckligast.
Att få en vän att lätta sitt hjärta, det tar tid. Det behöver växa fram genom gemensamma uppleverser, minnen och genom tilit. Så när någon gör det för mig vill jag bara skrika ut till personen att jag alltid ställer upp.
Trots allt, oavsett vad.. alltid.

För dig kommer jag alltid att ställa upp, oavsett, alltid. Det är bevisat.

När du kommer till mig blir jag lycklig. För jag älskar dig och har alltid gjort.

Du ska aldrig tvivla på mig, jag ska alltid följa dig. Även om det är nära inpå som nu..

eller om det är som förut att jag finns där bakom i bakgrunden så ska jag följa dig.

För mig är du en vän. Dina ögon gör mig lycklig och din själ gör mig stark. Dina ord värmer och

att prata med dig får mig att känna mig behövd. Att hitta en krönika om hur vi har det just nu tycker jag är sjukt.

Jag tycker att det är overkligt och för mig är det ett tecken.

Ett tecken på att du och jag, vi har en vänskap som oavsett, trots allt.. alltid överlever.

Jag älskar dig.