Nu såhär på kvällskvisten så ligger jag och funderar lite.. lite över mitt liv och vem jag är. (detta gör jag i min underbara rosa onepiece ) Jag har har tänkt på just en sak. Det bara slog mig sådär som en blixt från ovan. Jag älskar kort, bilder.. fotografier. Tanken kom efter att jag tittar på bilder från Grimstad. Då tänkte jag:
"Tänk när den tiden kommer då jag inte längre bor här. När inte mina haparanda brudar räddar min vardag eller när jag inte längre delar alla mina vakna minuter med Miss Leivo. Då kommer jag kunna titta på alla bilderna från denna tid och minnas och känna samma känsla som när bilden togs Det kommer nog vara underbart."
Jag får lite ont i magen, men jag blir också påmind om att njuta och leva dag för dag här. För ingen vet hur länge denna varar.. hur länge detta är vårt liv och vår vardag. Så nu har jag bestämt mig att kameran ska ofta vara med och jag ska ta bilder som jag sedan ska spara. Som jag sen kan ta fram, titta på och minnas.
jaja, tjatigt jag vet..
love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar