Javel, här sitter jag i soffan på Arendalsveien 19c med mina just nu 4 sambos. Dom är fina dom, det facebookas och spelas tv-spel.
Jag har en konstig känsla i magen och i bröstet. Det är något som ligger och gror och trycker i mig. Någon ångest av nå slag. Ångest över att jag lämnar, att jag inte finns där, att jag är långt borta. Men jag vet ju att alla mina solstrålar klara sig mer än bra, bättre än jag själv.
Sverige-turen var underbar och stora tårar rullade på min kind när det var dags att åka tillbaka hit. Det var som att hela min kropp skrek nej!
Men just nu måste jag bara stå för det val jag gjort och finna mig i att det är här jag lever nu. Att jag lämnat det där, alla dom för en stund.
Men jag har också insett lite vad som fick mig att flytta, men det går inte att jämnföra med det som är bra där hemma.
Jag älskar Grimstad, jag älskar folket..
men vi får se helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar