Broken like a promise,

Om du inte vill läsa massa självömkande skit. Massa egentligen värdelösa tankar i negativa spår. Sluta läs nu.
Det är ditt val, så inget gnäll heller. ok?

Jag har insett att man inte alltid kan tro att folk är som man hoppats. Att folk inte ser saker likadant som du. När det kommer till respekt, moral och vad som är rätt och fel. Du kan inte räkna med att, eftersom du själv snäll och kravlös. Att andra inte ställer konstiga krav, beter sig konstigt eller visar sig att vara en person som inte alls ser på det som du själv gör.
Men what goes around comes around. helt säkert!

Det enda man kan göra, eller ja, du och jag. Är bara att försätta att hoppas att människor kanske någongång gör samma fina sak för dig som du gör för dom.
Jag ska helt enkelt sluta att köpa öl till folk, spontant presenter, städa deras rum, skicka fina sms bara för att och låta dom smått leva på mig i bland. För vad får jag tillbaka?

Köper någon utav dom öl till mig? Spontant presenter?
Nej. Ja, buhu vad jobbigt för mig. Näe, det är inte så jobbigt. Det är bara det att jag räknar med att få något tillbaka.
Vad som helst. En kram, ett tack. En öl. Ja, inte vet jag.

Jag räknar kanske med att andra känner samma kärlek för mig som jag gör för dom. Att dom ibland känner att dom behöver visa att dom faktiskt älskar mig. Att dom vill visa mig att dom finns där för mig. Att påminna mig om att dom tycker om mig. Så som jag försöker göra för dom?
Men vem är jag att räkna med det.. vem tror jag att jag är egentligen.

Självklart finns det vissa, som lägger upp fina medelande på min logg på FB. Skickar fina sms, ringer mig bara sådär, ger mig en liten sak. Bjuder mig på kaffe, vin och paj. Ja, som ger mig saker utan att "räkna" med att få nå tillbaka. Ja, dom gör det villkorslöst. Så som jag i grunden också gör. Men när det gått så långt att jag inte känner mig uppskattad, sedd eller hörd. Bortglömd.
Så slutar det väl kanske att vara villkorslöst. Nej.. för det är så jag VILL att det ska vara. Så därför är det bättre att jag slutar.

Slutar göra allt dessa till de som inte gör något sånt för mig.
Som inte vill visa, påminna eller berätta för mig..

Ja, ni som läser detta och kanske ev känner er träffade. Jag är trött, sliten och uppgiven.
Det är inte så jävla kul att alltid ge utan att få nå tillbaka.
Alltid stoppa ved i elden utan att få hjälp.

Men till ni som ger mig bekräftelse på att ni finns för mig, tycker om och älskar mig.
Er skulle jag vilja plocka ner alla himlens stjärnor och ge.
Er ska jag fortsätta göra spontan saker för, ge er allt jag kan. För det ni gör för mig..
såsom ett simpelt blogg inlägg, en kväll med paj och vin, ett spontan sms eller samtal. Ja, ett logginlägg med för den delen.
Det är de som får mig att inse att jag har faktiskt vänner som är så otroligt fina och att ni uppskattar mig och allt jag försöker göra.

Lägg och ge energi på det/de som lägger och ger dig energi.
Ja, så gör vi.