Idag har jag funderat på lite olika saker.
En sak är vuxna kvinnor som är jättejättejääättemammiga.
Alltså, jaf förstår att man älskar sitt barn och att man gör allt för att sitt barn ska ha det bra.
Men idag på cafét var det in en kvinna som var helt sjuk. Jag tycker om hennes vännina (som för övrigt inte hade barn, eller ja, med sig iaf).
Mamman pratade bara med sitt barn, lekte med sitt barn. Sa knappt något till vänninan som bara satt där och log. Ett lite obekvämt leende. Men när mamma väl pratade med sin vännina var det allt från läggdagsrutiner, matvanor, blöjbyten och problem med magen på sitt bäbis.
Men det värsta var att när vänninan väl sa något, som jag antar kanske var något om hennes liv. Ja, jobb, pojkvän eller vad fan som helst. Så lekte mamman med barnet och lät ungefär:
"aaa, bluppbluupp, aaaaah, bluuluuu, aaaaaaah, miiiimimimmmi."
Tittade upp på sin vännina, log, nickade och fortsatte att "prata" med sitt barn. Då fnular jag på hur väninnan kände sig? Otroligt givade fikastund, eller inte.
Meeen, till råga på allt, så när mamman kom fram och skulle beställa, så pratade hon med barnröst till mig med. Lät det som. Helt sjukt..
Jag har ju sett hur mina kompisar som har barn beter sig osv och det har aldrig stört mig. För oavsett så har dom pratat med mig, som om jag vore vuxen och inte en bäbis och framför allt inte bara om deras vanor med sin bäbis. Men framför allt lyssnat när jag tagit upp ett ämne som inte handlar om deras bäbis.
Vilket jag idag insåg att jag uppskattar sjukt mycket. Stackars vänninan känner jag spontant.
Jag säger inte att det är fel att vara mammig och hela tiden passa upp på sitt barn osv.
Men någon gräns finns det väl, eller?
Det andra jag har tänkt på är. Att jag har en jättevacker blond vän, hon ser för övrigt ut som en ängel har jag kommit underfund med. Men ja, hon sa till mig en gång att man ska göra 1 sak varje dag man verkligen gillar och som man vill göra. Vilket låter rimligt och bra.
Men då funderar jag på om man kan skita i det som är tråkigt, det som man verkligen inte vill göra. Typ som att skära upp 4 skitstora skinkor?
Det är verkligen så tråkigt så jag tror att jag ska somna utav bara tanken. Kan jag då skippa det?
Säga till min chef, tyävrr kan jag inte skära skinka. Det är inte bra för mig. För jag måste bara göra saker som jag gillar! Jag förstår ju själv att det, tyvärr, INTE funkar så. Men känns ändå som att det borde det.
Men nä.
Det sista jag tänkt mycket idag på är.. varför jag har en odör av mossa?
Det luktar helt seriöst mossa om mina händer. Och kommit pustar med mosslukt.
Jobbigt känner ju jag, eftersom mosslukt inte är den godaste odören jag vet här på jorden.
Hade ju hellre luktat typ jasmin eller syrén om händerna liksom.