Dom små ögonblicken som uppstår när man sitter och umgås med en vän. En vän som man vet älskar en. En vän som är så fin och som man vet så mycket om. Ja, som man litar på helt enkel.
Jag älskar att bara sitta och titta på dom.. min fina solstrålar. Dom som ger mig värme och kärlek.
Nu sitter jag och smyg tittar på Amanda och får små lyckorus och känner att det går alldeles för lång tid innan jag får veta om hur hennes liv går. Att jag är för långt bort.. men när vi ses är det som det var igår.
Så är det med många. Att jag känner mig långt borta, frånvarande liksom. Men denna vecka ska jag bara vara här. Finns här, som förut och alltid egentligen.
Hmm, drar en suck av lycka och dricker upp det sista kaffet.
Solen lyser och lyckan strålar ur mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar