vildhjärta,

Nä, nu jävlar! Game on!

 Som de flesta som känner mig vet så har jag ett krig mot djur. Även vet de flesta, som jag också nämnt 100 gånger, att jag är rädd för typ alla djur.

Just nu står det ju typ 2-2 mellan mig och djuren.

Så jag var nyss ute med Bror i skogen. Gick och fundera i stil med ungefär:
"jagbordedammsuga.plockaurdiskmaskinen.duscha.åhvadjagfryser.
detlärjuvara20minusute.." and so on. Tills jag plötsligt inser att jag inte ser Bror.
Tittar upp i skogen. Vad står där?

Jo, ett rådjur. Jag fryser till is och höll ungefär på att kissa på mig av skräck.
Han stirrar mig rakt i ögonen. Jag stirrar med panik i ögonen tillbaka.
Försöker lokalisera något runt mig som jag ev kan slå ihjäl detta monster med. Utesluter snabbt att nacksving inte är aktuellt. Rådjuret stirrar fortfarande mig rakt in i ögonen, jag ser hur den tänker: Nu har du allt skitit i det blå skåpet bruden!

Då kommer Bror som en riddare på en vit hingst i full kareta från höger.
Med typ 3 rådjur framför sig. Jag känner en hur lättnaden sveper över mig, för monster som nyss hotat mig springer för livet. Så på jakt efter 4 rådjur drar Bror iväg genom skogen. Och jag inser ju plötsligt att nu skiter han fullständigt i mig, hur mycket frolic jag än har i fickan!

Så jag får ju försöka springa efter. Hunden och dessa rådjurs-jävlar har ju 4 ben. Jag har ju bara 2
1+1, jag har inte en sportmössa!
Över stock och sten i de otympligaste skor som går att tänka sig springer jag. Kände mig lite som Aragron! (funderade ett tag på att lägga örat mot marken för att höra vart de befann sig. Tror dock bara att det är han som kan det) Men kan tänka mig att jag såg mer ut som Gimli..

Efter vad som kändes ungefär som 1 mil, men säkert var snarare 1 km. Andfådd nå så in i helvete och med panik och gråt i halsen.. rundar jag en sten och upptäcker till min glädje att Bror står där.

Jag ropar ut min glädje, går fram till hunden som just räddat mitt liv och ska klappa honom och visa min tacksamhet.
Då står hunden och käkar rådjursbajs precis som en annan käkar Polly! Vilken kille.. "Mat" går alltid i första hand, jag har lärt honom allt jag kan!

Stolt som jag var över att min hund troligtvis fått rådjuren att bajsa på sig av skräck, hoppas jag iallafall för det höll dom på att få mig att göra, kopplar jag Bror. Tillsammans vandrar vi hemåt.
Han helt oberörd och lite lätt andfådd. Jag skärrad och ruskigt andfådd.

Vad har vi lärt oss idag?
Jo, gå aldrig ut i skogen utan något vapen. Förslagsvis en slangbella eller en hund!