Känslan jag har i kroppen nu gör mig rädd. Jag tror jag är nära en kollaps av något slag. Vad ska jag göra. Jag vill inte säga att det påverkar mig men det gör. Grymt mycket.. tårarna är nära. Men jag har lovat mig själv och mamma att inte visa något. Men vafan, jag har mått så bra på sistone. Så otroligt bra. När jag väl kom över dom starka känslorna för Erik och bestämde mig för att gå vidare så rullade allt på som fan. Men nu händer saker som stoppar pinnar i hjulet, och det gör så ont. För jag vill inte hamna där nere igen! Jag vill vara glad, jag vill vara Stina. men hur ska jag kunna orka när allt annat bara känns jobbigt.
Jag vill inte att du/ni ska få påverka mig för det är bara fjantigt. Men det är jobbigt, det känns och jag kan inte undvika det. Jag älskar och träna, idag när jag kom hem och gick ner i källaren för att träna lite så började jag. Höll på i en halv timme kanske, sen gick inte. Det tog verkligen stopp jag kunde inte fokusera. Jag börja skaka och helt plötsligt kom gråten.. jag bara satt där å grät och skakade. Jag tog mig i kragen gick upp och tog en cigg, och helt plötsligt var allt lugnt. Men vad grät jag åt? Jag vet inte själv. Just nu börjar jag tvivla på mig själv igen. Tvivla på allt!
6 kilo lyckades jag gå ner, sen är jag dum i huvudet och börjar att äta skit igen. Vart är jag nu? Jo lika stor igen. Det är nog jag själv som sätter pinnar i hjulet på mig själv. Det är nog jag som aldrig uppskattar något, jag vet inte. Jag vill bara ha någon att prata med. Någon som inte känner mig som aldrig har dömt mig för något misstag jag har gjort. Någon som inte vet vilka misstag jag har gjort som inte vet vad jag ångrar. Någon som kanske kan förstå sig på mig.
Jag vet inte längre vem jag kan vända mig till, för just nu. Precis för ögonblicket så är jag så ensam så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men jag vet att jag inte är det.. men just nu är jag det!
Jag, jag, jag.. precis. Jag, vadå?
Inget att komma med.
"Om du har problem, skaffa dig större."
Love /S.
1 kommentar:
Jag vet att den där känslan av total ensamhet är så jävla svår. Men du ska veta att jag finns här, om du bara vill prata och klockan är 4 på morgonen, det spelar ingen roll. Det är bara att ringa. Du är så jävla bra Stina, låt ingen få dig att tveka på dig själv. Jag älskar dig!
Skicka en kommentar