Dreaming.

Får man vara stolt över allt man lyckas över, ja visst. Men är det alltid något man ska vara eller behöver vara stolt över. Man kanske ska vara lycklig ist? Vilken skillnad det än är så blir jag fundersam.
För när jag klarade Matte A kursen, då vart jag både lycklig och otroligt stolt över att jag lyckades. Att jag klarade av de. Men om man tänker nu, jag har lyckats gått ner 3 kg det kanske inte är mycket för världen. Men 5 cm runt mina "älskade" höfter, å visst fan är jag glad över det.. Men inte kan jag säga att jag är stolt över de, lycklig kanske en ytters lite smula. Men i sånna här fall, ni vet, när man aldrig kan bli riktigt nöjd. För man vill bara mer.. då kan man väl inte riktigt bli stolt över man nått ett mål? Jo, fan det kan man nog. Men om jag gör mål på en innebandy match då jävlar blir jag lycklig och stolt. Men varför kan man inte bli det när det gäller vikten då eller något annat som man aldrig blir nöjd över?

Jag har ingen aning om vad jag skriver nu, säger säkert emot mig själv eller nått. Men jag måste bara skriva av mig.

Jag känner mig tom, tom på känslor, tom på tankar. Men jag vet att det är fysiskt omöjligt att göra de. Men ensamhet tror jag jag känner.. Jag vet inte. Jag slutar nu!




Skriver sen, hej.