Jag satt ensam och väntade på tåget. Så kom jag på mig själv, hur mycket jag egentligen saknar dig. Det jobbiga är att jag aldrig mer kommer få se dig heller.. Du är verkligen borta.
Jag hoppas du vakar över mig och alla andra, vi alla saknar dig. Jag kan nog inte riktigt förstå att du är död, att jag aldrig mer kommer få ett sms av dig där du undrar vad jag gör eller att jag kommer aldrig mer stöta på dig ute eller vi kommer aldrig mer ses och titta på film eller liknande. Du finns inte mer.. Jag satt där på tågstationen med tårar i ögonen och kände hur känslan utav av dig hugger i mig. Hur det gör ont i både själ ovh hjärta.
Men jag vet att det spelar ingen roll hur många tårar som faller eller hur många tankar jag skänker dig, du kommer inte tillbaka..
Jag saknar dig så det gör ont och det känns tomt när du titt som tätt sveper förbi i mina tankar.
För där kommer du alltid finnas kvar Anton, alltid.. jag glömmer dig aldrig.
Idag är de jobbigare än vanligt.
En ängel kom in i mitt liv, stannade en kort stund,
vände om och försvann föralltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar