Okej, jag ger mig.

jag tänker låta allting bara hända nu. Jag har ingen kontroll över oss längre..
Jag vågar släppa nu för jag vill se vad som händer.
Du får allt att kännas så lätt och jag glad över att du finns där.
Fyfan, du är underbar!
Jag ger mig, du har mig..



Åker till Rättvik snart, om typ 1 timme. Ska bli jävligt roligt men kommer vilja hem lite också.
Ett helt underbart lov har de varit, verkligen. Jag har bara varit och tagit det lugnt.


Jag är sämst på att blogga så nu skiter jag i det här, känns ändå fett ovärt.

Jaha, aha.

Där satt den, eller hur man ska säga..

Nu har jag kommit underfund med vad det är som ligger bakom dom flesta av mina problem och bekymmer och min ångest.

Det var väldigt jobbigt att inse vad det var, för alla har varnat mig. 

Så många gånger speciellt dom som själva vet, men jag har alltid sagt att det aldrig skulle hända mig och att jag vet var gränsen går.

Men jag har inte vetat det för så skulle det aldrig vara som det är idag. Då skulle jag kunna få så mycket ogjort.

Jag tänker vara tyst om det här, om vad det är, inför vissa personer. För jag vet vad det skulle bli för åsikter och tankar.

Men jag tackar Kg-folket för så otroligt mycket, ni kommer hjälpa mig ur det här och tillbaks på banan. Jag vet det! <3

I natt sov Sara hos mig och medan jag var och tränade lagade hon mat till oss. Tacos, så underbart gott. Jag är så glad att jag har dig. Du ställer upp och gör så mycket för mig ska du veta! Jag älskar dig bruden! :)

I morgon blir det KG mys hos mig med dom närmaste, ska bli underbart och en utmaning för mig. Men ni hjälper mig, ni gör det som alla andra inte gör. Ni vet vad som gäller.. jag älskar er fan!

Alexandra Eriksson, jag vet att vi glidit ifrån varandra.. 

Men vi är sånna som alltid i slutet kommer tillbaka till varann. Du vet de.

Jag finns här precis som förut hun. Tveka aldrig!

Flyg min ängel.

Nu blir det en given rök och en given dusch, sen iväg på litet äventyr.

Puss!

yey!

Nu händer det!

Tappade mig själv, motivationen och kontrollen för ett tag sen.

Kom inte på det först efter några månader iaf det här med mig själv och kontrollen över mina handlingar.

Men nu händer det, jag har börjat på ny kula igen med viktväktarna efter en helg med endast synder.

Som t.ex. just nu sitter jag med en kalas god Smoothie som jag har tillverkat helt ensam. Alltid trott att den skiten inte var min grej. Men som Mikaela skulle sagt: Jäklar i min lilla låda vad gott det var! :) 

Hallon, Lättfil och Lättmjölk.. ist för en godis påse. Heja mig? :)

Jag tror nog allt att jag ska bjuda Mikaela på den sån här när hon kommer på besök nästa gång. 

Jag har tagit beslut om att helt klart skära ner på alkoholen i mitt liv, festandet, alla ångestfyllda fylla grejer. Jag mår ju bara dåligt av det.. och jag behöver inte det jag söker i att vara full. Jag kan vara lika rolig utan och helt klart mycket snällare och klokare. Slut med ångest fyllda söndagar, med massa misstag från dagen innan!

Tagit ett till beslut, som jag inte vill skriva om här. Vet aldrig vem som läser! :)

Träningen, nu ska jag bara köra på. Fan, allt känns så bra! :)

--

att du kom tillbaka och bad om ursäkt

betyder nog mer för mig än du kan ana

tack, jag har saknat dig

--

jag börjar hitta mig själv igen, få tillbaka kontrollen över mitt liv.

Tänker inte heller tänka på vad som hänt och vad jag gjort under denna svacka. 

Historia nu!

Puss.

Flugjävlar.

Sliten tjej, no more drugs for me.
Totalt jätte äcklig idag.
Totalt jävla slut.
Totalt bakfull med världens tyngsta betong keps.
Totalt bakfull-ful.
Totalt illamående.
Totalt vidrig..

Jag har varit ute och klampat omkring i skogen med min mamma idag.
Gick inte så bra, varken för henne eller mig. Rätt kul.

Äckliga små flugor överallt, jag blir så trött..
dö, bara dö.

helt ointressant.



puss.

-

Haft en våldigt mysig dag.
Vaknade och åkte ut till Kvranskogen och gick en sväng med mamma.
Övningskörde lite, sen åkte vi ner och handla och åt lunch på nya kina resturangen. Skit gott! Typ som spicy hot. nice!
Sen hyrde vi film och åkte hem och tittade på den, den var helt värdelös men själva grejen var mysig. Att det bara var jag och mamma!


Jag är så jävla stolt över dig, du kommer klara det här. Men jag tror att det är förstort alltihop för att jag ska förstå hur svårt det är för dig. Men jag ska följa dig hela vägen och hjälpa dig så gott jag kan.
För jag kommer alltid älska dig.
Du är mitt allt och du har gjort mig till den människan jag är idag..

Jag älskar dig Mamma.

Du, jag, ni &vi?

Nu tänker jag skriva av mig.. behöver det.

Jag vet verkligen inte vad det är för punkter du trycker på, men du får mig att gråta över saker som jag trodde jag skulle klara utan en tår. Som t.ex Mikaelas flytt..
Jag vet inte vad det är du gör som får mig att känna mig så unik efteråt och hur jag känner att jag kommer klara det här. Hur du får mig att välja rätt väg och göra rätt val. Du får fram det bästa av mig, Tack.
Tack, Liling!

Jag känner att jag behöver det här med att engagera mig mer i kyrkan. För det får mig att hitta tillbaka till mig själv, eller kommer hjälpa mig. Jag är på väg det kommer.. förr eller senare. Men dom gångerna verkligeheten, samvetet, känslorna och tankarna hinner ikapp. När brytpunkten är nära så vet man inte vart man ska ta vägen, vad man ska göra eller vem man ska vända sig till. Hur gör man då för att få stopp på dom tankarna som kommer och mörkret som lägger sig över ens sinne och hjärna. Jag har satt stopp för det nu, jag tänker inte och jag vill inte alls falla ner. Jag tänker inte göra det, jag vill verkligen inte. Inte igen!
Men en sak är helt säker att utav svackorna i våra liv lär vi helt klart oss nånting utav dom och blir starkare individer.
Men även om allt verkligen känns helt åt skogen och allt är verkligen meninglöst, så kommer punkten när allt vänder och går mot det ljusa. Någon förr eller senare så kommer det att vända. För till slut har man nått det djupaste i hålet, man han nått botten och då går det inte att göra nånting annat än att ta sig i kragen och jobba sig uppåt..

Jag lovar alla som kallar mig sin vän och som jag själv anser är mina vänner. Att jag ska verkligen hjälpa er upp.. jag ska lyfta upp er så mycket jag orkar och kan.

För jag vet känslan själv. Ni ska veta:

You never walk alone.

Jag ler, jag är glad. Jag försöker sprida glädje, Jag gör så gott jag kan. Men ibalnd känns det som om jag inte tjänar något på det. Jag ger folk en bild av mig själv, jag försöker få folk att skapa en positiv bild. Men det verkar inte som att det lönar sig, ibland. Speciellt när känslan av ensamhet dominerar. Vilket den gör..
Jag önksar att jag kunde få saker jag gjort, val jag gjort och vägar jag tagit i mitt liv ogjort. Så folk inte skulle döma mig för dom misstag som finns i min historia.
Jag önskar att folk kunde ändra bilden och åsikten om mig.
Jag vill ha mycket ogjort, men utan allt som finns i min historia skulle jag aldrig vara den jag är idag. Jag är bra precis som jag är, ibland iallafall.. hoppas jag









önskar jag.


/s.

Jag älskar dig, vännen.

Fred Neil sjunger ”Everybody´s Talking” och det är vad alla gör.

Sjunk inte, sjunk inte ner gå ut och var glad!

Om du tvivlar, om du tvekar, sitt inte bara där rör på dej!

Om din dröm har dött, sjunk inte gå ut och var glad!

Var glad att du lever, var glad att nån annan är där som kan höra dej, se dej .

Var glad att du andas ännu .

Var glad att du finns,

Gå ut och var glad, din jävel!

Gå ut och var vacker och stolt hela vintern.

Gå fort och le genom shoppingcentrat.

Du kan om du vill, sluta nu, inte sen.

Dra ett streck och gå vidare .

Livet väntar därute .

Gå ut och var glad! Vad ska du annars ha allt det här till?



Jag älskar dig, Alexandra.
Jag vill inte se dig såhär.. vad som än händer och
vad som än snurrar i dina tankar.
Så ställer jag alltid upp!
Du är min ängel, aldrig utan dig..



/S.

Jag hatar dig.

Jag gör det, men ändå inte. Inte på något sätt alls..
Jag hatar dig bara för att du är du och gör mitt liv så otroligt mycket mer komplicerat än vad det behöver vara.

Jag tycker om dig för mycket egentligen, alldelses på tok för mycket.
Jag njuter dom där stunderna när det bara känns dom det är vi som existerar i varandras armar. När vi ligger där i sängen och jag känner hur ditt bröster nuddar min rygg varje gång du andas in. Jag känner verkligen hur jag njuter av att känna dina andetag mot min nacke, eller din hand runt min midja. Jag vet att du accepterar mig och tycker om mig för den jag är..

Dom absolut underbaraste stunderna är när vi ligger i sängen med våran grymma musik och pratar. Pratar om allt möjligt, hur jag känner din blick på mig när du får mig att skratta..
Jag blir varm inombords.. men tills slut kommer den bittra verkligheten ikapp mig.
Jag inser helt plötsligt att det här är förbjudet, vi får men vi båda vet att det inte går.
När jag inser det vill jag bara lägga mitt huvud på ditt bröst och aldrig gå därifrån.
Fan, jag hatar dig! Varför måste du göra såhär? Vi sa ju..
Du svävar i mina tankar 24/7, bara för att allt det här är förbjudet..

Du är ett svin, du är verkligen det.

Igen!

Fyfan, Halsfluss igen? jag förstår inte.
Och fitt läkarna vägrar skriva en remiss så jag får slippa det här. Har alltid halsfluss fyfan!
Jag har nog käkat helt klart 8 pencilinkurer på typ 2-3 år. Det är mycket, och alla för halsfluss.

Lite roligt att jag har blivit sjukskriven nu. hehe, tills nästa tisdag. Men hoppas på att få gå till skolan snart! Jag ligger endast framför tv.. äter lättfil, dricker alvedon brus, äter halstabletter och tittar på tv. Väldigt långtråkigt. Febern börjar gå ner - Jag älskar när man är på alvedonens högsta punkt om jag säger.

Underhåll mig.
Jag vill kramas.


---
Jag vet inte vart detta är på väg. Vad är det för bubbla medelanden du ger mig. Ena stunden så andra si. Jag vet inte hur jag ska göra, du är ju underbar verkligen. Men du gör mitt liv så mycket svårare..
Jag vill vara där, men det går inte. Jag vill vara där i din famn och bara känna din värme och underbara doft.
Men allt sånt är förbjudet.



förbjudet.