Jag gör det, men ändå inte. Inte på något sätt alls..
Jag hatar dig bara för att du är du och gör mitt liv så otroligt mycket mer komplicerat än vad det behöver vara.
Jag tycker om dig för mycket egentligen, alldelses på tok för mycket.
Jag njuter dom där stunderna när det bara känns dom det är vi som existerar i varandras armar. När vi ligger där i sängen och jag känner hur ditt bröster nuddar min rygg varje gång du andas in. Jag känner verkligen hur jag njuter av att känna dina andetag mot min nacke, eller din hand runt min midja. Jag vet att du accepterar mig och tycker om mig för den jag är..
Dom absolut underbaraste stunderna är när vi ligger i sängen med våran grymma musik och pratar. Pratar om allt möjligt, hur jag känner din blick på mig när du får mig att skratta..
Jag blir varm inombords.. men tills slut kommer den bittra verkligheten ikapp mig.
Jag inser helt plötsligt att det här är förbjudet, vi får men vi båda vet att det inte går.
När jag inser det vill jag bara lägga mitt huvud på ditt bröst och aldrig gå därifrån.
Fan, jag hatar dig! Varför måste du göra såhär? Vi sa ju..
Du svävar i mina tankar 24/7, bara för att allt det här är förbjudet..
Du är ett svin, du är verkligen det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar