Jag kommer ofta till insikt med saker. Jag inser vad jag har för "problem", hur jag skulle gjort eller vad jag inte skulle gjort. Men när jag väl gör det är det ofta försent. Finns ingen återvändo så att säga.
Det finns en sak som gnager inne i mig, hela tiden, varje sekund. Det är hur jag vill ha det med dig.
Hur jag ska göra, vill jag oss, vill jag dig eller inte? Ena stunden så hatar jag dig så mycket att det går ut på andra. Jag kan inte rå för att jag är så arg inombords så jag tror att jag ska dö. Dö av ilska och svek. Så är valet lätt. Aldrig!
Men andra stunder känner jag hur min kropp och själ skriker efter dig. Jag vill att du ska vara här och hålla dina armar om mig så jag känner den tryghet jag vet finns hos dig. Jag vill att du ska vara här och få mig att skratta sådär som du gjorde för längesen. I den stunden vet jag att det är dig jag vill ha. Finns ingen annan. Men oavsett hur jag vrider och vänder på saker så slutar det alltid upp med att jag inte vet. Det är 50-50. Det sliter på mig så fruktansvärt mycket.
Jag önskar bara att saker, ord och händelser kunde bli ogjorda. Men ingen i världen kan få det att ske.
Så jag, vi, får helt enkelt leva i detta och försöka göra det bästa av allt. Även om det är den svåra vägen.
Men oavsett vad, så älskar jag dig. Nu, då och föralltid.
Nej livet ska inte vara lätt, så nu går jag ner och ta en fika med en vän.
Snacka av mig och njuta av solen.
Det kanske hjälper.
L, for love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar