Okej. Seriöst.
Alla som känner mig någorlunda bra. Vet att jag tekniskt sätt är rädd för alla djur.. de med två ben, fyra ben, åtta ben, sex ögon, 4 ögon, 2 ögon. Päls, fjädrar, nos, näbb, klor, klövar.. ja, you name it!
Så efter att jag vart en tur ner på Odden och tittat på kläder.. och handlat lite tillbehör till hamburgarna ikväll. (onödig info!) Så gick jag i sakta mak hemåt.. jag gick längst vid hamnen, på bryggan.. med Volbeat i öronen nynnandes på still counting.
Ja. så helt plötsligt så står världens största jävla-mås-jävel på en jävla pinne precis bredvid där jag går.
Min första instinkt, jag skriker som en en gris, rakt ut, allt jag kan.
Min andra instinkt, hoppa till.. vilket också leder till att jag ramlar.
Inte att jag ramlar ihop lite smidigt till en hög. Utan jag liksom står och går på samma ställe, precis sådär man gör när man ramlar när man åker skridskor, ja.. så jag ramlar raklång ner på baken. Fortfarande skrikandes.
Fågeln flyger iväg. Jag ligger där på marken och har nå sjukt svårt att ta mig upp eftersom jag har träningsvärken från helvetet.
Men till råga på allt. Så sker denna situation precis vid Nottos. Som är Norges svar på typ Sibylla. Eftersom klocka var när detta inträffade 11.45 så var det ju ett antal snickare, rörmokare, elektriker som stod där och mumsa korv. Och jag hörde att dom skrattade åt mig. Vilket jag säkert också hade gjort om jag var på deras lag och stod där och mumsade korv. Men nej. Nu var jag tjejen som ramlade för att en hon blev rädd för en fågel.
Så lite lätt haltandes efter den lilla vurpan gick jag förbi dessa mumsande-skrattande-korvätarna och tänkte..
Hörrni, What goes around comes around, BITCHES!
Vilket är sant. För jag tror detta hände mig för att jag skrattade åt en tant som ramlade när jag gick ner till Odden. Dålig karma. Vilket jag vet är sant.. med tanke på detta och historien med dom jävla-makaron-jävlarna.
Fågeljävel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar