Jobbat 5 små snabba timmar idag.. varit glad hela dagen. Luktar inte bacon. Det är jag nöjd över.
Just nu dricker jag lite kaffe och försöker tagga till för B-pumpen ikväll. Eller jag är taggad. Så det är inget försök... jag bara sitter här och vad ska vi kalla det... Laddar.
Ja, laddar gör jag!
Jag är så sjukt kluven just nu. Måste få reda ut lite trådar.
Känner att jag skulle behöva en person jag känner som är ca 1.80 (?) lång, blond, smala långa armar, långa ben och storlek 40 på skor tror jag. Jag brukar kalla henne Robin. Hon heter inte det. Men jag kallar henne det. Eller för Leivo. Jag lite gav henne det namnet vill jag säga. Tyckte det passade bättre än att kalla henne för Ikis som folk gjorde innan. Leivo är lite med badass kände jag.
Nu kallar jag henne nästan aldrig för Erika. Som är hennes namn. Det gör jag bara när jag är arg.
Så där som en en arg mamma ungefär. Då låter det lite så här:
jag - ERIKA Leivo!!!
Leivo - jaaaa?
jag - Vad är det du håller på med egentligen? VA? VAAA? Åh.
Sen så spårar samtalet ur. Som det oftast gör för oss.
Robin och Batman.
Jag gillar att kalla mig för Batman. Undrar ofta varför jag blev Batman och hon Robin?
Det var inte direkt så vi körde sten, sax, påse om grejen. Eller kasta-macka tävling.
Utan det bara blev så. Utav sig självt. Skumt.
Ja, henne, Robin, Leffe, Leivo, Erika, Leffo, Ikis, ja kalla henne vad ni vill.. skulle jag behöva ta en kaffe med. Sitta ner vid ett bord. Kanske lite tända ljus och en varsin daim och en stor kopp kaffe, prata och reda ur alla dessa knutarna jag har. Prata sådär som bästa vänner gör. Så där när man vet vad den andra tänker. Vad den andra kommer säga. Känna samma smärta, samma glädje, skratta tillsammans.. ja allt det där tull och töjset.
Egentligen skulle jag bara behöva någon som sa åt mig vad jag ska göra.
Det behöver inte vara min vän med 1000 namn.
Det skulle kunna vara med min blonda vän, som bryter på finska ibland, och som ser ut som en ängel.
Det skulle också kunna vara min ärliga, raka och otroligt roliga vän som jobbar på Ica matkassen i Hallsta.
Det skulle även kunna vara min fina pedagog, min trogna hjärtevän, som jobbar i kyrkan.
Eller så kanske det bara skulle kunna vara jag?
Att jag liksom bara bestämmer mig. Enkelt och greit.
Nej, gud vad tråkigt.
Nu ska jag, Batman, Stina, Stinko, Stinki ta och svira om. Från min svarta dräkt till nå sådär Sportyspice snyggt.
En bild! Ja!
Hej å hå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar