Tårarna som är påväg bränner bakom mina ögonlock. Bränner så mycket att det gör ont, jag får inte gråta. Jag ska inte gråta. Jag måste tvinga mig själv.. Jag hatar när jag kommer och tänka på alla äckliga misstag jag gjort. Vilken patetisk männsika jag igentligen kan vara, hur självgod jag är i vissa stunder. Hur dåligt jag behandlar folk. Men det känns som jag har ändrat på mig, jag har verkligen försökt iallafall. Varför känns det som att det inte gjort någon skillnad? Men det har det tror jag. Jag vill hoppas det iallafall. Jag behöver energi något som ger mig enegri att ta mig genom denna dag. Just för tillfället vill jag bara självdö eller lägga mig i fosterställning och bara gråta. Gråta så den brännande känslan försvinner.
Jag ska inte tycka synd om mig själv nu, det gör jag inte heller. Men jag ångrar bara så mycket och jag orkar inte stå emot alla känslor som ligger därbak och gnager. Jag bara orkar inte, jag ger upp. Just nu är det enda jag behöver, du. Men det går inte.. det bara går inte.
Jag har hur mycket som helst att göra men jag har så ont i kroppen så det gör till och med ont att trycka på tangenterna. Panodil, min räddning.. älskade värktabletter. Min räddning, min drog. Så de så.. Jag ska ta mig i kragen och skicka dom mejl jag har att skicka och skriva rent det jag har och skriva rent. Sen åka hem.. har inte tid med sånt här. Har inte tid med någonting igentligen.
Ingen puss, inte på nånting eller någon.
Hejdå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar