Ja, då åker jag bort snart igen då. Om några timmar bara, jsut nu känns allt väldigt opepp. Men det löser sig längs vägen hoppas jag. Jag vet inte vad det är som får mig att tänka som jag gör i denna stund. Jobbigt, det är det. Men jag måste väl oxå ha någon slags svacka för att kunna bli gladare. Jag vet inte, men tankarna bara viner omkring i huvudet på mig och jag vet inte hur jag ska göra med allt. Med mitt liv. allt är bara ett stort kaos. Vilka är mina närmaste? Vilka är det som kommer finnas för mig?
Snälla, skjut mig.
Ska packa de sista och göra nånting annat helt onödigt som vanligt.
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar