Ja, jag såg helt säkert ut som en praktmongo igår på Zumban.
Jag har aldrig sagt att jag kan dansa. Vilket jag inte kan.
Ibland på fyllan kan jag få för mig att jag är lika sexig som en gudinna och skaka rumpan som aldrig förr.
När jag vaknar dagen efter vet jag att jag inte alls var lika sexig eller duktig på att dansa som jag trodde kvällen innan och skäms lite hela dagen.
Men nu har jag gjort detta, nykter, men samma känsla idag.
Stina, nej.. du kan inte dansa.
Någon gång är den första för alla. Så, jaja, jag bjuder på det.
Dom får gärna skratta. För det gjorde jag. Plus att alla andra hade små tajta byxor.. där kommer jag traskandes i min gamla joggingbyxor som är minst 5 år gamla och lite lätt urtvättade.
Nu steker jag köttfärsbiffar.
Jag har börjat på LCHF idag.
Så.. det kan bli kul.
Ikväll blir det träning igen.
Att jag förstätter att göra bort mig frivilligt är ju ett under.
Men jag har också rätt till att någon gång i framtiden få bli snygg.
Så det så.
Sen funderar jag på vad grejen med att det är bara jag som blir högröd i ansiktet är?
Alla andra gick lätt ut ur rummet när Zumban var klar, minst lika snygga som när dom kom in,
jag haltar lite lätt ut (sträckte mig när vi skulle stretcha, ironiskt nog) och så röd så man skulle kunna förväxla mig med en tomat. Utan tvekan.
Jag har hört att det kan finnas hunkar på gym, så vill Gud straffa mig undrar jag?
Jag skiftade lite lätt mellan grisrosa och tomatröd. Hur kul är det när man när som helst på vägen från rummet till omklädningsrummet kan möta på en gymmande hunk? Inte alls kul kan jag meddela.
Så jag har konstaterat att jag inte kan träna i färger som vitt, röd eller orange.
Då skulle jag ju se ut som en vandrade gott och blandat påse eller liknande.
Orättvist känner jag.
1 kommentar:
Spelar ingen roll vad du har för färg i ansiktet.. och kläder! Motion gör så med oss! Kärlek!
Skicka en kommentar